Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Kerstins julafton, berättelse av Hermes Gute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjd, håret grånade hastigt och tungsintheten
inställde sig allt oftare.
Nu var det åter julafton. Men inte blev det
någon glädjens högtid för henne, Ville var ju död.
Och intet brev, inga hälsningar, intet hopp om
återseende. Och den lille sonsonen — ja, om hon ändå
fått se honom, men den glädjen kunde hon ju inte
heller hoppas på.
Men framemot julen började hon likväl av
gammal vana att ställa i ordning för helgen. Inte för
att det blev någon riktig jul mer i hennes stuga,
men det var ju i alla fall en plikt att värdigt fira
frälsarbarnets födelse. Och rent och snyggt fick
det allt lov att bli. Och mitt under stöket kom hon
stundtals in i. sitt gamla esse och kände sig gladare
till sinnes.
Så är julaftonen kommen. Allting glänser vitt
och blankt och rent därinne i stugan. Det
nysku-rade vita grangolvet är rutvis belagt med nya
hemvävda trasmattor, och de bara rutorna äro
beströdda med hackat enris, som sprider en frisk doft i
rummet. Framför de låga fönstren hänga
bländ-vita, nystrukna gardiner och den uppbäddade
sängen har ett splitt nytt överdrag, som mor Kerstin
själv förfärdigat, ty sedan mannens död har hon
försörjt sig med konstvävnad, och de flesta
hemmen i bygden ha dukar och gobelänger, som
förfärdigats av mor Kerstins konstförfarna händer. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
