Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Kerstins julafton, berättelse av Hermes Gute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena väggen i stugan har hon själv en gobeläng,
föreställande de tre vise männen från Österlandet.
Från den öppna spisen flammar en munter brasa.
På den ena spiselhällen sitter kisse och spinner och
på den andra står kaffepannan på sin trefot.
Framme vid det stora slagbordet vid fönstret
sitter mor Kerstin. Hon har öppnat den nötta
familjebibeln och läser hos profeten Esaias: “Det
folket som i mörkret vandrar ser ett stort ljus; och
över dem, som bo i mörka landet, skiner det klar-
ligen. ––––Ty oss är fött ett barn, en son är
oss given–––––.”
Textens ord leda hennes tankar långt tillbaka i
tiden. Hon minnes året, då hon som nygift med
sin man flyttade in i stugan. De kände sig så glada
och stolta över sitt lilla hem. Och med vilken
glädje hade hon icke ställt det i ordning. Det var
också i själva högsommaren . Stugan lyste vit och
röd mot skogens mörka bakgrund och runt omkring
prunkade blommorna i starka färger. Himlen var
skimrande blå och fåglarna kvittrade, humlor och
bin surrade, fjärilar fladdrade och hela världen var
full av solsken och lycka. Så tyckte åtminstone
unga mor Kerstin där hon gick med kärlekens
trollspö förskönande och ordnande i sitt sagorike. Men
snart var sommaren sin kos, hösten kom och snart
stod vintern för dörren. Det blev korta, mulna
dagar, regn och slask och sedan köld och vinter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
