Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Kerstins julafton, berättelse av Hermes Gute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, där står släden. Hon ser ett litet bylte trilla
ur odh sedan komma i ilande fart rakt mot henne.
“God jul, farmor” ljuder en klar bamaröst.
“Det är Bill oeh pappa och mamma som kommer
för att fira jul hos farmor,” förklarar den lille,
och det låter som en på förhand inlärd läxa.
Drömmer hon eller är hon vaken? Men nu
närmar sig en annan gestalt, och plötsligt känner mor
Kerstin sig omsluten av ett par kraftiga armar.
— Ville––––-.
Glädjen kom för plötsligt, och halvt medvetslös
ledes hon av sonen in i stugan. Men snart hämtar
hon sig, och så blir det nya omfamningar, frågor
och förklaringar. Ville berättar om olyckan, hur
han svävade mellan liv och död, men hur han tack
vare hustruns ömma, vård gick igenom. De hade
skrivit, men brevet måste ha gått förlorat på vägen.
Ville hade så fått ut sin olycksfallsförsäkring,
läkaren hade tillrått luftombyte, och så hade de
beslutat att resa hem och överraska farmor till julen.
Det blev mor Kerstins allra lyckligaste julafton.
— Ville, säger hon, — läs för mig om det stora
ljuset i mörka landet. Oeh medan pappa läser,
kryper Bill upp i farmors knä.
— Välsignade juleljus, mumlar hon, och känner
därvid värmen av trenne ögonpar, som stråla emot
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
