Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Kerstins julafton, berättelse av Hermes Gute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt. Det strör ut med fulla händer för att sedan
taga allt tillbaka. Det gav henne först ungdom
och ljusa framtidsdrömmar, äktenskapslycka och
modersglädje och berövade henne sedan allt, utom
minnena. Dessa kunde icke tiden röva bort ifrån
henne, det var sant men kunde hon väl leva på
minnena? Det låter vackert ett sådant tal men i
verkligheten öka de i stället saknaden oeh sorgen.
Suckande reser hon sig från bordet. Hon tar
på sig en kofta och går ut. Kon måste ha sitt
nattfoder. Det är så stilla oeh stämningsfullt i
skogen. Trots sorgen gripes hon av naturens
högtidsstämning. Hon stannar på stigen och lyssnar.
Något liknande en förväntan, hon vet ej om vad, gör
insteg hos henne. Tyst, en bjällra klingar
avlägset. Det är Väl något julfrämmande på väg till
släktingar eller vänner. Men besynnerligt, det är
liksom om bjällerklangen hade ett särskilt budskap
till henne. Men det är naturligtvis bara inbillning.
Ensamheten håller nog på att göra henne litet
konstig. Stilla går hon in i ladugården, fodrar
kon, klappar henne på länden och åtérvänder in i
stugan.
Nu höres åter bjällerklangen. Den kommer allt
närmare. Vem kan ha sin väg så nära förbi
hennes stuga i kväll. Hör hon rätt? Nu låter det som
om det vore alldeles utanför stugan. Och i ett nu
blir det alldeles tyst. Nyfiken öppnar hon dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
