Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högt pris, av Unge Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Kerstin gick hemifrån, för att sätta sig på
skolbänken, kände John sig liksom övergiven. D.
v. s. han inbillade sig detta var fallet, men i själva
verket var det nog förargelse över att Kerstin
trotsade honom. Hon hade ju därmed förödmjukat
honom inför sig själv, ty vilken äkta man erfar inte
förödmjukelse, när hans ställning som herre i huset
underkännes.
John var fullkomligt övertygad om att det här
med Kerstins skolgång var nycker eller rena
dumheter, absolut ingenting annat. Han kunde inte
förstå sig på Kerstin längre, hon hade alltid förut
varit förståndig och — ja, foglig. Och så med
ens var det som den lede hade farit i henne. Man
kan inte förstå Sig på kvinnorna, sade John till sig
själv mer än en gång, när han var på väg till
krogen för att göra sig av med förargelsen. Där sprang
Kerstin till aftonskolan i stället för att, såsom
det en hustru anstår, vara hemma och hålla sin
man sällskap. Det var rena stollerier. John kunde
inte finna det var något annat — och så skulle
han se efter Sven — nej, så om han ämnade finna
sig i det! Han föste Sven i säng, tidigare än
brukligt var, för att slippa påminnas om att han
var barnpiga. Men det blev bara värre att sitta
alldeles ensam. Han var nervös, som alltid är ett
bättre namn än det verkliga. Han begrep ej
bättre, som tusen, för att icke säga miljoner, före ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
