Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På soldattorpet, af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Midt i en dunkel barrskog ligger gömdt
det lilla torpet. Ett Soldattorp blott,
en gammal stuga utaf askgrå furu.
Det ligger der utaf historien glömdt,
Europa skall väl ock förvånas smått,
när det blir spordt, först att och sedan huru
jag, dock en man med sköldpadds-pince-nez,
har gästat här två dagar eller tre.
Vid husets gafvel är på landtligt sätt
en liten täppa utan prål och flärd,
åt nyttan helgad och det rent solida;
- dock har jag samlat der en täck bukett
i ena hörnets lilla blomsterverld,
(Mor Elsa är dess fryntliga Armida,)
der växer vildros både hvit och röd,
och malva frodas der i öfverflöd.
Vi lefva här ett högst arkadiskt lif,
dock mer i stilen utaf engelsmän,
än af Virgilii sprättiga Damoner;
jag jagar ekorrar till tidsfördrif,
jag klättrar kring, - o, det var längese’n! -
i bergen och studerar "formationer",
jag går på fiske, - vi ha sjö och å, -
och tar min siesta under himlens blå.
Min värd, korpralen, är en präktig en
med solbränd hy och yfvig knäfvelbår,
med kraftigt brösthvalf och med bredbyggd skullra.
Hans namn är Flinta och hans knoge sten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
