Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På soldattorpet, af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tal - är kulan som i pricken slår,
hans röst - den hörs som ur ett bergsdjup mullra,
och skarpt och säkert är hans ögonkast,
- en blick som hittar och som håller fast.
Likväl, jag märkt, är björnen innanför
långt mera tam, än först man skulle tro,
ty stoj af yra barn hans hjerta lisar,
och svalan låter han med lugnt humör
i förstuqvisten bygga fritt sitt bo,
och bygdens hundar, hvar han blott sig visar,
ses genast komma gläfsande på lek,
och lägga nosen på hans knä till smek. -
På aftonstunderna korpraln och jag
vi lägga våra hufvuden ihop
om ryssen, tysken, fred och krig, med mera;
vi, som i schackspel, draga hvar sitt drag,
(på riksdagsvis, fast utan namn-upprop!)
och orden tryta ej oss någondera;
det räcker timman ut, i går väl två!
men då - hur lifvad diskussion också!
Jag såsom kålgårds-vän och botanist
och af naturen litet stämd i moll,
jag talade för freden, - det var gifvet;
han, Konglig Majestäts infanterist,
slog kring sig väldiga åt alla håll
och skonade ej barn i moderlifvet;
paradkrig, märktes straxt, var ej hans sak,
på allvar, det var mera i hans smak.
Han gaf den lede ryssen kort besked,
han ordade om Narva, (hvad han sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
