- Project Runeberg -  Vintergrønt /
205

(1867) Author: Christian Richardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Högfjellen, Skizze af Oscar Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men säkert träffande reffelbössa, orörlig som en bildstod,
sådan mötte honom först våra blickar på en höjd framför
oss. Tyst och allvarlig var hans helsning, och lika orörlig
stod han ännu qvar, när han snart försvann ur vår åsyn.
Så får han tillbringa många långa timmar, ja kanske dygn,
för att vinna sitt knappa bröd. Mig synes det verkligen
hårdt förvärfvadt, men han är belåten med sin lott, han
känner ingen bättre, verlden har icke lockat honom till
oförnöjsamhet.

Ej långt derifrån låg en liten stenkoja, förfallen, Öde
och föga inbjudande. Likväl är den en välsignad
tillflyktsort för resande som mötas af yrväder eller svåra stormar,
och icke det präktigaste hotell uti en hufvudstad lärer väl
någonsin beträdas med sådana känslor af tacksamt
välbehag som de hvarmed denna usla "Fjeldstue" tages i
besittning af uttröttade, stelfrusna och förirrade fjellvandrare.

Lyckligtvis behöfde vi dock ej söka skydd eller lä.
Vädret blef allt ljummare och vackrare, luften allt klarare.
Ungefär "Midfjelds" upptäckte vi efter en stunds letande
de af oss tingade hästar ifrån Bergens-sidan. Att beställa
friska hästar sig till möte, då man reser öfver fjellen, är
ett försigtighetsmått, som jag råder hvar och en att om
möjligt icke uraktlåta; men jag bör dock, sanningen till
ära, tillägga, att våra hästar ingalunda syntes uttrötade,
oaktadt sex timmars ridt denna, och fyra timmars
föregående dagen, allt under beständigt stigande. I den fria,
friska luften tillreddes och förtärdes en enkel måltid; bättre
smakade mig aldrig någon. Under tiden gingo hästarne
lösa omkring, sökande efter mossa i någon bergsskrefva.

Sedan vi rastat en timmas tid svingade vi oss med
stärkta krafter åter upp i sadeln och fortsatte vår ridt.
Det var ännu goda fem timmars väg till hafskusten.

Efter hvad vi redan,sett, trodde vi verkligen icke att
en ny fjellutsigt, öfverträffande de föregående, kunde möta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 7 00:14:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintgron/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free