- Project Runeberg -  Vintergrønt /
206

(1867) Author: Christian Richardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Högfjellen, Skizze af Oscar Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våra blickar; och likväl bedrogo vi oss. Något mera
storartadt skönt, något mera öfverväldigande sublimt än
utsigten ifrån den sista "Hougen" innan nedstigandet tager
sin början, kan man ej tänka sig. Framför oss hägra de
tre "Skagastöls-Tindarne", näst de högsta på den
Skandinaviska halfön. Öfver 9000 svenska fot resa sig deras
jemnhöga hjessor. De stå der så klara, som vore de oss
helt nära, men de ligga dock en half dagsresa aflägsna.
Till deras fot har menniskan framträngt; deras toppar har
ingen dödlig beträdt. De synas också förfärligt branta;
snön kan ej få fäste, utan kantar blott här och der
fjellväggen likasom en slingerväxt, eller gömmer sig i någon
djupare klyfta der vinden, som här uppe är snöns enda
fiende, förlorat sin kraft. Berget har en kall stålgrå färg,
och kring de spetsiga topparne leka lätta snödimmor i
ständigt vexlande former, ömsorn skockande sig, ömsom
plötsligt försvinnande likasom bortjagade af en osynlig makt.

Föröfrigt, rundtomkring oss samma mörka, taggiga
spetsar af "Hurungatindarne", omvexlande med bländande
snöfält, hvilka, i synnerhet emot nord tilltagande i vidd,
antyda det nära grannskapet af den vidtberyktade
"Justedalsbræen".

Är då taflan dermed färdig? Nej, ännu har blicken
endast ströfvat omkring på de solbeglänsta höjderna; men
nu – – nu sänkes den, sänkes med häpnad nedåt
gapande svalg, förlorar sig i ett allt skummare djup; den ser
ingen gräns, intet slut! En vild forss störtar fram, nedåt
– – – hvarthän? Det ser man icke, det vet man icke;
man endast anar, att den rusar hufvudstupa i ett förfärligt
bråddjup! Vid rätt fördelaktig dager skall hafvet, detta
bråddjups botten, kunna ses ganska tydligt från denna
brant, nu kunde man blott dunkelt skönja företeelserna
dernere, ty solljuset låg emot ögonen. Till hälften på god
tro" varseblefvo vi emellertid den innersta viken af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 13:18:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintgron/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free