- Project Runeberg -  Vintergrønt /
207

(1867) Author: Christian Richardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Högfjellen, Skizze af Oscar Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lysterfjorden. Men besinna: denna vik var nästan längre under
oss än framför oss!

"Aldrig kan väl meningen vara att vi skola på
hästryggarne ned i denna afgrund?" så frågade jag, eller
rättare tänkte högt för mig sjelf vid denna oväntade syn.
"Jo det er nok saa, du!" svarade, med det der oefterhärmliga,
förtroendeväckande lugnet, min hederlige vägvisare.
Ofrivilligt egnade jag åt min nacke en medlidsam tanke.
Måhända märkte fjellbonden min ögonblickliga häpnad, ty
detta slägte är begåfvadt med stor skarpsynthet; måhända
märkte han den icke; nog af, jag kände att jag rodnade,
och beslöt derföre att, hända hvad som hända ville, icke
stiga af hästen, ehuru dertill ofta frestad. Och dervid
blef det.

Vi hade i sjelfva verket intet val; vi måste denna
enda väg fram, så vida vi icke ville tillbaka igen hele den
långa fjellresan, till Gudbrandsdalen, ville försaka alla våra
utstakade herrliga reseplaner kring "Sogne-" och
"Nærö-fjordarne," öfvergifva den väntade ångbåten "Widar," som hade
våra saker och vår vagn ombord! Och framför allt
skammen att vända om. Nej, en sådan tanke gaf ingen ibland
oss rum. Alltså framåt, låt det gå och – det gick! Vid
en mild qvällsols sista strålar kommo vi ned till stranden
med lif och lemmar i behåll! Men att beskrifva den
äfventyrliga, halsbrytande, svindlande färden – det förmår
icke min penna! Jag kan till och med knappast tänka
den om igen nu, då jag söker att i minnet sammanfatta
de spridda dragen af denna den märkvärdigaste ridt, jag
företagit. Ett vill jag blott säga. Rädd bör man icke
vara, och ej heller fallen för svindel; i båda händelser gör
man bäst att utstryka Sognefjellen ur sina rese-planer.
Blott ett lugnt förtroende till fjellhästen - och det
går väl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintgron/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free