- Project Runeberg -  En vinter på Nilen /
100

(1888) [MARC] Author: Claes Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

gårdarne, höljda af sand och spillror, Ömsom i den
svala skuggan, ömsom i brännande, bländande
solljus; ibland mönstrande en kunglig Ptolemeus med
händerna fulla af offergåfvor, sträckta niot Isis eller
Horus, ibland hejdande mig framför ett och annat
kors, som inhuggits i Isis’ helgedom på den tiden,
då den var en kristen kyrka, helgad åt den helige
Stefanus.

Egyptologen blickar ned på dessa, för honom
moderna tempel på Phile, som knappt räkna
tvåtusen år, och vänder sitt, af dem för ett ögonblick
fångade öga åter till Tebe, Abydos och Memphis,
der för honom hvaije spår af XIX, XVIII, XII, VI
och IV dynastierna har oändligt mycket större
intresse än dessa en främmande konungaslägts
efter-apningar. Hans vana öga lider af att se
hieroglyf-skriftens underhaltighet, den mångordiga tankens
mattighet och figurernas konventionella stelhet. Men för
den vanlige turisten eger Phile hela sin förtrollande
tjusningskraft. Allt är enslighet och tystnad, icke
en menniskoboning på den heliga ön; några mörka
nubier, lättfotade och rädda som antiloper, gömma
sig bakom ruinerna eller komma framsmygande, då
jag sitter orörlig, och hviska med ett varmt blickande,
leende öga det för dem så trolska ordet: bachschich.
Några foglar qvittra och hoppa på kapitälernas
sten-löf, och Nilen flyter på alla sidor med sin lullande
vaggsång, sin vind, som än leker med sanden der
borta öfver de svarta granitblocken, halft begrafvande
dem i den, ibland kastande den lik en fladdrande plym
högt upp i den blå luften, än smygande förbi mig
full af ljuf blomsterdoft — och jag undrar hvar han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintnilen/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free