”Hälsingegumman" Inga Gustavsson radiointervjuas av Mille Smith (t. v.) och John Sandh. visade hur man ”skakar hemvävt” i skinn-byx och tyrolerhatt, och ännu ett tyskt inslag var Blondes med sin ekvilibristik av förnämlig klass. Till det lättare godset hörde Mille Smiths och John Sandhs skickliga spegel-fäkteri och Inga Gustafssons roliga och originella hälsingegumma. Hade inte scengolvet varit så halt hade säkert också rullskridskoåkningen blivit en mera uppskattad programnyhet, än som nu var fallet, när skrinnarna mest fick krypa omkring. Helhetsintrycket av aftonen var en ovanligt gedigen amatörunderhållning, som de medverkande och arrangörerna verkligen har all heder av. Två Saabfamiljer till Holland Familjerna ”hem” till påsk fick Hol-lands-saabarna förman Erik Nilsson och ingenjör Äke Thörnblom. Deras fruar och barn kom nämligen ner till Holland långfredagen efter en tredagarsresa (i bil) från Linköping. I Amsterdam väntade två möblerade trerumslägenheter, där familjerna skall logera tills skolorna i Sverige börjar i höst igen. — Då måste vi nämligen vara åter i Linköping, berättade fru Anna Nilsson före avresan. Både 7-åriga Gun-Britt och 9-åriga Jan-Erik går ju i skolan och har nu fått begära ledigt för resten av vårterminen. Det har förresten gått mycket bra. Skolmyndigheterna har varit så tillmötesgående. Samma problem har fru Stina Thörnblom haft när det gällt 8-årige Jan. För mellanpojken Peter, 5 1/2 är, har resan däremot bara varit det stora äventyret och lillbrodern Roland, 16 månader, har glatt sig mest åt packningsbestyrens relativa frihet att vända upp och ner på innehållet i lådor och väskor. Den här resan talade vi om redan i julas när min man var hemma, sade fru Thörnblom, och när han nu lyckats skaffa en möblerad lägenhet blev det hela av. Roligt och spännande skall det bli att komma ditut. Vi får väl sen se hur vi trivs där, men i annat fall är det ju inte värre än att vi reser hem igen. Fru Stina Thörnblom jår hjälp med Hollandspackningen av sönerna Jan (längst bort), Roland och Peter. NI HAR EN FÖRMÖGENHET I ER FICKA Så löd för en tid sedan rubriken till en liten artikel i en veckotidning. Författaren påpekade, att man kanske hade en liten förmögenhet bland de mynt, man just då bar på sig. Han omtalade, att det har betalts upp till 325 kronor för en järntvåöring. Det var nu inte vilken tvåöring som helst förstås utan en från 1916. Det präglades nämligen inga mynt det året men en del provmynt har illegalt kommit ut i marknaden. Det lär finnas några stycken, bade fem-, två- och ettöringar, och hittar man ett sådant mynt kan man skatta sig lycklig. Lycklig blev säkert också den person, som i en bank i Lund hittade en tvåkrona med årtalet 1919 och detta trots att inga tvåkronor präglats detta ar. Även här var det provmynt som utsmugglats. Lundabon fick över tusen kronor för sitt fynd, så det lönar sig att spana efter fler 1919-årstvåkronor. Då det kanske har sitt intresse för oss att veta, vilka slantar som är mera värda än andra, vill vi inte neka oss nöjet att återge en del tips ur den nämnda källan. Enkronan fran 1873, dvs. en riksdaler, är sa pass sällsynt, att en myntkatalog värderar ett spegelblankt exemplar till 150 kronor. Att hitta ett sånt mynt hör nog inte till vardagligheterna men däremot kan man möjligen hitta en femöring från 1910 och den är värd 5 kronor. Åren 1890, 1892, 1893 °ch 1903 tillverkades mycket lite tvåkronor och av dem som finns kan de verkligt felfria exemplaren komma upp i cirka 35 kronor, men även slitna exemplar stå i kurs en bra bit över det nominella värdet. Sensationellt litet ettöringar präglades åren 1892 och 1894 och dessa mynt är därför uppe i närmare 15 kronors värde dvs. 1.500 gånger inköpspriset. En del andra sällsynta mynt är: femtio öre 1877 (står i kurs mel^n 5 och 12 kronor) tjugofem öre 1874—78, 1889 och 1890, fem öre 1889, ^890, 1910 och 1927, två öre 1889, 1893 och 1894. Av ettöringar från 1914 finns en mycket sällsynt variant som kan vara värd åtskilliga kronor. Siffran 4 i årtalet förekommer dels sluten och dels öppen upptill. Den sistnämnda sorten förekommer ytterst sparsamt. Något liknande förekommer bland fem-, två- och ettöringar fran 1936. 6:an i dessa fall har ett varierande utseende. Femman från riksdagens 500-årsjubi-leum kostar i toppkvalitet i en av landets myntaffärer hela 21 kronor och övriga jubileumsmynt från Oscar II :s och Gustaf V:s regeringar värderas till mellen 4—ij kronor. (HB-Remissan) 8