TVÅ KILO ”SPRÄNGDEG” BRAKEFFEKT I VERKSKYDDSUTBILDNING Smällarna från pistolskyttebanan dränks av en kraftig detonation, som skakar aprilkvällsluften på bergknallarna kring flygfältet. Det är fyra olika laddningar om sammanlagt 2 kg ”sprängdeg” (pen-tyl), som samtidigt brakat iväg och därmed också markerat avslutningen på tekniska tjänstens verkskyddsutbildning. Efter skrällen samlar övningsledaren, major Gunnar Falk, Industrins Verk-skyddsinstitut, Stockholm, gruppen kring demonstrationsföremålen. En kraftig T-balk har blivit avslagen, i en centimeter-tjock järnplåt gapar ett hål som en hattkulle och en betongpelare, 30 cm i kvadrat, har smulats sönder till något som liknar småsten. Effekten är alltså imponerande och ger en uppfattning om vad som kan åstadkommas om det gäller att spränga sig ned genom ras och bråte till människor, instängda i skyddsrum — det yttersta syftet med dessa sprängövningar. Men verkskyddet omfattar flera verksamheter än sprängning. övningarna körde ursprungligen i gång i höstas, berättar Saabs verkskydds-ledare C. E. Åström. Då gick all berörd personal igenom 12 timmar allmän utbildning — föredrag och filmer, som gav upplysningar om alla verkskyddets verksamhetsgrenar. Specialutbildningen inom de olika tjän-stegrenarna började sedan i vår, närmare bestämt den 2 mars, då kurser i sjukvårds-, gasskydds- samt ordnings-och bevakningstjänst startade. Kurserna är i största utsträckning förlagda till de lokaler, där verksamheten kommer att bedrivas vid eventuellt krigsfall. — Personalen har visat sig mycket intresserad för de här övningarna, berättar Åström. De som kallas är visserligen skyldiga att infinna sig enligt lag, men det förekommer ändå ovanligt få försök till skolkning. Stora flertalet infinner sig utan knot, och man går med liv och lust upp i övningarna. Vi tar dock i stor utsträckning hänsyn till giltiga skäl för att utebli, t. ex. övertidsarbete och pågående kurser samt givetvis sjukdom. Personalen som kallas till dessa kurser är endast sådan, som genom sitt arbete är frikallad från krigstjänst-göring, och alla deltagare blir inskrivna i Civilförsvaret. Kurserna drivs för övrigt i samarbete med ASJ, och personalfördelningen Saab—ASJ är av proportionen 60—40 procent. Major Gunnar Falk kletar här jast en cirkelrund sträng av ”sprängdeg” på demonstrationsplåten. På gruppdeltagarnas intresse är inte att ta miste. Kurserna i de olika tjänstegrenarna omfattar föredrag och filmer och avslutas med realistiska tillämpningsövningar. Instruktörerna rekryteras både inom Saab och utifrån, och då främst bland officerare och underofficerare vid Lin-köpingsregementena. Sjukvårdsövningarna var i en del fall otäckt realistiska. Här t. h. markerar Nils Bohlin skada med avsliten arm. Saabs ambulans deltog också i övningarna. Här nedan börjar de skadade bäras in i omläggningsrummen. Den centrala ledningen för verksamheten handhar Industrins Verkskydds-institut i Stockholm. Saab har ställt sig helt positiv till kurserna, framhåller Åström vidare. Verksamheten är ju beordrad av staten och på en del håll förekommer därför uppfattningen, att man vill komma undan så billigt som möjligt, köpa material i sista stund osv. Saab har däremot frikostigt ställt medel till förfogande och sett till att utrustning funnits hemma i god tid. Bl. a. har en radioanläggning anskaffats, som i fredstid skall användas för dirigering av brandbil och ambulans men som vid krig disponeras av verkskyddet. Tjänstegrensutbildningen avslutas under vårövningarna. Av verkskyddets årliga anslag på 30 timmar återstår sedan 5 timmar, vilka i höst kommer att anslås för en stor totalövning med medverkan av samtliga tjänstegrenar, men till den saken lär Vips få anledning återkomma. 9