Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missionen vid Hvita Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmuntran. Så sade en förut kärf och butter grannqvinna
härotu dagen med tårar: “Jag ser att detta är af Gud,
eljes hade ni tröttnat längesedan”. “Herren gifver de
trötta kraft!“
D. 8 dec. 1877. “Många erfarenheter hafva varit
bittra nog och vi ha fått se huru väl förmaningen
behöfves att “icke ledas vid“, då vi göra godt. Den
der bittra roten “ledas vid“ växer mycket fort och har
djupa rötter, men ett läkemedel finnes, som heter: göra
allt Herranom. O, vår Gud, lär oss denna saliga
konst! Vi hafva t. ex. hjelpt en skomakare, som, med
familj, under 2 år bott i ett vedskjul. Tillståndet der
var ömkligt att skåda; ett af barnen var förstördt i
sina fötter af kylan o. s. v. Vi skaffade dem mattor på
det kalla golfvet och kring de kyliga väggarna, jemte
en fotogénspis, och månade om dem på bästa vis, så
att de kommo fram genom vintern. På våren skaffade
vi dem ett ordentligt rum och betalade hyran i
förskott för 3 månader. Men hvad händer? Mannen tog
nu inneboende, hvilka, tillika med honom sjelf, hängåfvo
sig åt dryckenskap. Då jag, för att skaffa honom
arbete, beställde ett par kängor af honom, brydde han
sig ej en gång om att gömma måttet dertill! . . . Då de
tre månaderna voro förlidna, måste han åter lemna sitt
trefliga rum, och han har sedan icke en enda gång
kommit på våra möten. Ej nog härmed: hustrun kom en
dag upp i vredesmod, sägande att alltsammans var mitt
fel, som skaffat dem det nya rummet, ty “medan de
bodde i skjulet tog mannen blott då och då en sup för
att hålla sig varm“! Sådana erfarenheter äro särdeles
tålamodspröfvande, ja, kylande. Man blir ju
“försigtigare“ genom sådant, men fara är att man blir så
försigtig att man förlorar lusten att hjelpa. O, hvad
vi behöfva ny nåd för att icke förtröttas!“
Nyårsafton 1877. “Söndagen före jul hade vi
granen tänd för söndagsskolebarnen, då de fingo te och
små taflor och sågo helt förnöjda ut.
Vi hade icke öfvermåttan brådt till julen; vi kunna
ej städa så väl, ty vi få genast likadant, dock kännes
trefnaden så mycket större, då vi få snyggt och rent.
Så fingo vi nu skura sjelfva julafton; o, så skönt få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
