Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och, då hon en dag af frun skickades efter vatten, tog
hon ölbuteljer i flaskan, hvilka hon gömde, och gick sedan
efter vatten; det lyckades en gång utan att bli upptäckt,
och hon gjorde om samma sak. En gång gick hon
från fattighuset, för att helsa på sin styffar och blef
der, tills polisen fick reda på henne; hon blef då åter
skickad till fattighuset samt derifrån till Södra
arbetsinrättningen. Efter en månads vistelse der, begärde hon
permission för att helsa på ofvannämnda familj; här
var det nu upptäckt, att hon stulit ölbuteljerna, för
hvilket hon dock fick förlåtelse, och oss veterligt har
hon sedermera icke stulit. Hon gick icke tillbaka till
inrättningen, utan kom till en gammal qvinna, hos
hvilken hon for mycket illa.
Sådan är den hemska taflan af Klaras barndom.
Vi kunna ej gerna utan rörelse betrakta dessa mörka
skuggor, hvilka bilda en sådan kontrast mot de ljufliga
barndomsminnen, som helt visst framträda hos mången
läsare af Klaras barndomshistoria. Måtte ock denna
jemförelse framkalla en djupare känsla af tacksamhet
än någonsin förr! Må vi, innan vi fortsätta
olyckskedjan under ungdomsåren, stanna något litet och fråga:
hurudana skulle vi blifvit under inflytelsen af en sådan
uppfostran?
Innan vi döma hårdt öfver hennes ungdoms
lättsinniga lif eller våldsamheten af hennes lynne, må vi
lägga handen på hjertat sägande: “den som utan synd
är, han kaste första stenen!“ Våra ögon kunna icke
gerna fördraga sådana hemska skildringar, det är sant;
dock, huru skola vi få sinne att hjelpa dessa nödstälda,
om vi ingenting veta om deras nöd? Och böra icke
våra ögon fördraga att läsa hvad dessa våra
medmenniskor måste fördraga att uthärda?
Vid denna tid se vi hos Klara en sträfvan efter
upprättelse, som torde hafva lyckats, om en hjelpsam
hand blifvit henne räckt. Hon sökte sig plats som
tjenarinna; erhöll slutligen en sådan och lyckades
behålla den från okt. 1861 till följande mars månad. Detta
bevisar att hennes anlag ej voro dåliga; dock det
våldsamma lynnet tog öfverhand. Åter utan tjenst gör hon
nu bekantskap med en dålig flicka, som lockar henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
