Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter en juvel för Frälsarens krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
kantig, men sjelf hade hon för dessa sina fel många
strider att utkämpa. Då hon förgått sig mot någon,
gaf hon sig ingen ro, förrän hon bedt om och fått
förlåtelse. En gång hade en af hennes kamrater af våda
slagit sönder hennes glasögon, som voro för henne
mycket behöfliga och särskildt högt värderade.
Hennes gamla vrede brusade upp emot kamraten, hennes
ögon ljungade, och det såg ej olikt ut, att de kunnat
komma i handgemäng. Jag kom just då tillstädes och,
läggande handen på hennes axel, sade jag: »Johanna!
Da skall få ett par nya glasögon.» Jag visste, huru
detta utbrott sedan skulle smärta henne. Hon blef
genast stilla. Det var sista gången jag såg henne
häftig.
De första åren på hemmet var hennes
sysselsättning i tvättstugan. Hon var mycket ordningsfull och
renlig, och det man bad henne uträtta, gjorde hon
med största omsorg. Då någon eller några af
skydds-lingarna voro oroliga och talade om att gå ifrån
hemmet, förmanade hon dem under tårar att vara stilla
och med tacksamhet taga mot den hjelp, som nu
räcktes dem till räddning. Hon framhöll sig sjelf som ett
exempel på, hvad Gud förmår, tilläggande: »Ingen har
kunnat vara värre än jag, och Guds makt har
uppenbarats på mig.» En af de äldre skyddslingarne, som
vid ett ärende ute i staden smakat öl, förmanade hon
med högtidligt allvar och moderlig ifver: »Elda inte på,
elda inte på! Vet du inte, att det slutar i kulan för
oss, som varit slafvar derunder?»
Efter några års vistelse på hemmet blef hon
ur-ståndsatt att deltaga i arbetet i tvättstugan. Hon måste
ofta intaga sängen, men var dessemellan sysselsatt
med lagning och lappning af kläder, så mycket hon
kunde för sina klena ögon och eljes svaga helsa.
»Hvad hon kunde det gjorde hon.»
Bland Johannas många böneämnen var hennes
son det främsta. Sedan ban vid 3 års ålder blifvit
intagen på barnhuset, hade hon ej sett honom. Huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
