Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal. E. G. Geijer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förundran, och efteråt som förut bemötte de förolämpade
såsom om ingenting passerat Det var en verklig oskuld i
hans fiendskap, ej bemängd med en enda droppa hat, och
den någon gång cyniska penseln har väl aldrig blifvit förd
af en renare hand. Särdeles ömtålig var han i fråga om
förbindelser, och den, som dermed äfven i bästa afsigt ville
tämja honom, var ej säker, att han ej genast skakade af
sig banden såsom lika många bojor. Likväl var han ända
till svärmeri känslig för både vänskap och kärlek. De
innerliga dikterna till Laura gällde ett verkligt föremål, en
ung och älskvärd flicka, nu lycklig som maka och mor, om
hvilken Vitalis äfven efter 10 års skilsmessa ej utan den
märkbaraste rörelse kunde höra talas. Skönare har
troheten i döden knappast uttalat sig, än i den härliga sången:
Under en sjukdom, till Laura.
Fasthet, redlighet, renhet voro de aldrig misstämda
grundtonerna i hans väsende, som för öfrigt och verkligen
var en sammansättning af kontraster. Liksom hans fysik
var motsatsen till hans själsstyrka, så var själen sjelf i
många afseenden sin egen motsats, visande bredvid och om
hvarandra vekhet och kraft, blidhet och stränghet,
ödmjukhet och stolthet, öppenhet och misstänksamhet, löje och
smärta, barnslig nyck och manligt förstånd. Menniskans
beståndsdelar voro äfven Skaldens; och den högre harmonien
fattades bägge. Torftighet, bekymmer, lidande grepo ock
alltför ofta in i det underbara strängaspel, hvars renare
klang nu tillhör högre sferer. Vitalis’ språk är äfven bilden
af en själ, som arbetade att få sitt rätta uttryck. Det är
ej ett vatten, hvars rännil med lindrig konst ledes att
af-spegla hvarje mötande blomma. Det är en metall, som
smälter för inre eld och då drifver helgjutna, klingande
former. I allmänhet är Vitalis såsom skald ojemn, — öfver
medelmåttan eller under. Mest lycklig förefaller han mig i
böijan och slutet af sin korta bana. Mellantiden, utmärkt
genom de båda medlersta, äfven allt för snart på hvarandra
följande, häftena af hans utgifna »dikter», betecknar ock ett
slags 8tillestånd och mellanstånd i hans bildning, ur hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
