Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal. E. G. Geijer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det privata lärareok, som han fordom afkastat för att
gripa till lyran. Sednast vistades han i Herr Presidenten
Poppii hus, der han läste med två gossar och fyra flickor
och blott utmärkte sig genom sin flit och sin tystnad.
Emed-lertid härjade den länge närda fienden inom hans bröst
lif-vets återstående krafter. Han blef sängliggande. På sin
egen begäran, och för att vara närmare läkarens vård,
flyttades han till Kongl. Serafimerlasarettet, hvarest han, efter
16 dagars vistande, stilla afled, den 4 Mars 1828, kl. mellan
6 och 7 om morgonen. Några få vänner, äfven den, som
skrifver dessa rader, följde hans jordiska öfverlefvor till
deras sista hvilorum på Kungsholms kyrkogård, der Biskop
Thyselius i ett enkelt och värdigt tal tolkade allt, hvad en
blick på denna graf innebar lärorikt och rörande.
Vitalis — med detta namn, som ej med honom dött,
vilja vi fortfara att nämna honom — var till växten lång,
smal och mager, och hade någonting eget, i första
ögonblicket frånstötande, i sitt väsende, men som, lifvadt till löje,
harm eller ädelt allvar, behagade och fängslade, utan att
förlora något af sin originalitet. — Kindens stundom skarpa
rodnad röjde den lungsigtige. I all yttre verk och gerning
var han egentligen tafatt. Det sträckte sig till hans
rörelser, till hans gång, som, häftig med slängande armar, redan
gjorde honom till ett föremål för uppmärksamhet. Sällan
hade en stark och eldig själ fått en bräckligare hydda. Icke
dess mindre, eller kanske just derföre, behandlade han den
egenmäktigt och hårdt, såsom ett blott redskap för sin vilja.
I vinter och köld såg man honom merändels utan öfverrock,
kanhända lika mycket af nödvändighet, som* föresats. Sträng
mot sig sjelf, var han det äfven mot andra och helt och
hållet utan hvad man kallar konsiderationer. Hvad han fann
löjligt och tadelvärdt gisslade han, äfven offentligen, till och
med hos sina bästa vänner, och detta var honom så
naturligt, att han kunde förundra sig öfver, att det blef ämne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
