Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord. Af Utgifvaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af mensklighetms höjder bredvid Amadis, och béhöfver, för att
såga sitt ärende, ej mera anstränga sina lungor med ropande.
“Gif mig ett ideal!“ säger Amadis. — “Bara prat!“
svarar CaUovai — “här är ej frågan om poesi och dylikt
lappri, utan om politik“. — “ Jag vill ändå hafva ett ideal,
ett ideal till en statsförfattning“, svarar Amadis. Derefter
söka de begge vännerna, eller — för att nyttja en
jägare-term — vänga ett sådant ideal och träffa ändtligen på “den
turkiska statsförfattningen“. Dialogen år här särdeles rik
på humor.
CaUovai reser hem på sin “sopqvast“, men Amadis, som
lofvar att snart komma efter, qvarstadnar för att ytterligare
“ut-,+in- och genombilda idealet“. Dermed sysselsatt,
varsnar han på af stånd någon komma. Han anstränger sina
ögon och igenkänner “Drottning Edda. — “Hvad vill mig“,
utropar han då, “den magiska Brynhildagestalten?“ Snart
får han veta, hvad hon vill. Hon yrkar nemUgen på
fullbordandet af det äktenskap, som Amadis lofvat henne i
företalet till 1816 års Poetiska Kalender. Amadis blir förlägen,
underhandlar, och medan underhandlingen varar, ankommer
en annan äktenskap spretendent, “Eos-Sophia“, hvilken
foreter ett häfte af Phosphoros, såsom bevis på giltigheten af
sina anspråk på Amadis’ famntag. De bägge Gudinnorna
börja att träta, och trätan kan ej slitas utan envigeskamp,
som skall afgöra, hvilken af de båda gudinnorna omsider
skall komma i besittning af Amadis. Han uppmuntrar dem
under duellen: “Ansträngen edra krafter, höga Gudinnor!
ansträngen dem tUl det yttersta. Målet är stort och vårdt
att eftersträfvas“. Eos-Sophia faller genomborrad af Eddas
lans, men Edda sjelf har erhållit svåra sår, och många
sekunder har hon ej qvar af lifvet.
Amadis, som skådar Drottning Eddas dödskamp,
påminner sig, att hon är hedning, och det går honom till
hjer-tat, att hon skall dö ulan dop och christendom. Han
beslutar att döpa henne; men — o ve! på “mensidighetens
höjder“ finnes intet vatten. Amadis finner sig dock omsider;
han sätter sig ned “och gråter en Sonett“. Med de erhållna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
