Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anderöster.
Ufver blomsterdalar, öfver klippor,
Öfver stranden utaf silfverströmmen
Följde lilla Florens dystre lärarn,
Liksom morgonrodnan följer natten.
Lärarn sorgsen, ty naturen gifvit
Honom kunskap i de dunkla språken,
Hvilka taltes, förr’n en menskotunga
Yppat än med ord sin fröjd och smärta,
På en mossklädd sten sig satte neder.
Ned på jorden såg han, som en hjelte,
Sårad sjelf och redan död till hälften,
Blickar efter striden på ett slagtfalt,
Der hvar vän, han hade älskat, fallit.
Pilten satte sig vid lärarns sida
Uppå blomsterbädden: skön som löjet,
När det sätter sig på Hebes kinder.
Och naturens anderöster höjde
Sig i natten kring den glada engeln,
Som ej än förstod dem; än ett genljud
Af det rena språk, han hört i himlen,
Mäktade dem alia öfverrösta.
Klippan sade: Snart ock du, o! gosse,
Från din sköna litenhet skall växa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
