Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sättet lär af mig, hur meuskan växer!
Rosor blomstrade omkring mitt hjerta;
Men de vissnade och mull de blefvo.
Denna mull sig lade kring mitt hjerta
Och förhärdades. Så hög jag växte,
Och nu lyfter jag mig högt från jorden,
Jättelik, med molnen kring min panna.
Och den yra floden högljudt ropte:
Jag var ock, som du, uti min barndom.
Lugn i öknen stod jag såsom källa.
Trötte vandrarn gladdes, då han såg ”mig,
Liksom nu han glades af din åsyn.
Och jag speglade den höga himlen,
Liksom du, uti mitt lugna hjerta.
Nu har jag ej tid dertill; jag växte,
Kom i bäckars sällskap, som mig förde
Från mitt ursprung och den stilla friden,
Och jag gick i verlden ut att handla.
Ser du, när som mest jag sträfvar, skummet
Kring mig höja sig och straxt försvinna?
Det är min bedrift! ack svag, förgänglig,
Som ett menskoverk: jag ro ej finner,
Förr’n jag till mitt mål, till djupet hinner,
För att störta mig deri och dö.
Gråtande till gossen blomstren sade,
Der de stodo, vissnande, på marken:
Liksom du vi voro i vår barndom:
Slutne inom knoppen skönt vi drömde
Om det ljus, vi skulle snart få skåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
