Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han glans på borgen af solen tar:
Dock solen har lika mycket qvar.
Så länge krediten ej månd’ honom brista,
Han lyser, som hvar natt vore den sista,
Hvarför honom ock, i tidernas lopp,
Advokaten Fenrisulf äter opp.
Han plägar sig stundom för sol förklara
Och blygas att längre måne vara;
Men planeterna ändra dock ej sin ban,
Och soln blir sol, som hon är van.
Då vredgas det himmelska erkesnille
Och uppträder med horn, som han stångas ville.
2.
På jorden ett underligt slägte är,
Under namn af vänner det komma plär.
Vill efter ett kännetecken man fråga?
Det brinner en eld, heter vänskapslåga,
Uti deras hjertas trånga trakt,
Som de mig sjelfva hafva sagt.
Den elden dock hvarken värmer eller lyser,
Och i dess grannskap man darrar och fryser.
Man vet, som om vinden man anmärkt har,
Ej hvadan den kommer och hvart den far.
De vänner månde rätt tappre vara:
De sällan fiy, förr’n de se någon fara.
Men eljest ha de en underlig sed:
När ovän förföljer, förfölja de med.
De sist mig med lust till grafven föra:
En mer eller miodre kan ingenting göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
