Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock vet jag: de mena mig mycket väl,
Emedan de icke slå mig ihjäl.
Kring mig de ofta församlas i skara,
Som skulle det uslas magnet jag vara.
Men frågar man, hvi på två ben de gå,
Så kan jag väl också svara derpå;
De vilja dermed mig öfvertyga,
Att menniskan icke är skapt att flyga.
3.
Och hjeltar slå läger uppå ett bord:
De tala icke ett enda ord.
De ha ej tid att dermed sig befatta:
De vilja så gerna hvarann beskatta.
De ha om ädla röivare sett,
Hur de i romaner sig betett:
Nu vilja de ädla röfvare vara,
Att de må röfva förutan fara.
Af köld man på landsvägen illa far:
Förtret man också af lagen har.
Då fram de brokiga Konungar komma,
Det nya chevaleriets blomma.
Med hufv’en i begge ändar de gå:
De hafva ock mycket att tänka på.
Och Vishetsgudinnan, den herrliga Pallas,
Hos oss nu Spaderdame månde kallas.
På Pinden fins ingen societet,
Och lifvet är ledsamt, som man vet.
Då månde hon sin mening förklara:
Hon ville ej längre jungfru vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
