Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer pris och ära han alltid vinner,
Och, hur jag springer, jag honom ej hinner.
Jag på brokiga Pegasus rida må.
Dock vill ej min fart mot Skuggas förslå,
Om ock recensenter i alla gränder
Förtviflade stå, med piskor i händer,
Och gifva honom uppmuntrande slag,
Till att springa med mer etheriskt behag.
Sig Skugga stundom sätter att skrifva.
Det kunde Skugga låta blifva.
Han skrifver helst hvad han sjelf ej förstår
Och i verserna liksom i fåror går.
Han skrifver endast en rad i sänder;
Han rättar sig efter mina händer.
Men när som han slagit knut på sin rad,
Det är, när hau rimmat, då blifver han glad.
Du kära Skugga! tjensteanda!
När på Stygens cypresskust jag kommer att landa,
Der blir jag en skugga, så väl som du,
Fast jag förhäfver mig öfver dig nu.
11.
Och skalderne satte sig ned att gråta,
Så elegiskt det månde i lunden låta.
Men denna gången hade de skäl;
Ty de höllo på att svälta ihjäl.
Då ropade skaldernes myriader
Upp till Apollo, sin gamle fader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
