Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och som det går till i andra strider,
Anföraren bort ifrån slagfältet rider
Och stannar först på långt håll att se på,
Hur hans trogna hus truppar låta sig slå.
Och fast hans verser sig innesluta
I en bok, såsom fästning, att trygghet njuta,
De recensenter, Belials barn,
Inkasta i fästningen bomber af skarn.
Och att mina ord må trodda blifva,
Jag vill dig en liten guldpenning gifva.
Han kallas den stora. Men uti vårt lif
All storhet är endast relativ.
I anledning deraf du dig också påminne,
Om högmodet skulle anfäkta ditt siune,
Att ingen så stor man vara kan,
Att icke han träffar sin öfverman.
Ser du? Din öfverman sitter derborta,
Den med honom täflar kommer till korta.
Han heter Lindvurm, det är hans namn;
Se hur sött han slumrar i Blankas famn!
Jag vill dig genast presentera,
Att med honom du connaissance må formera.
Får din Pegasus stå ett par dar på hans stall,
Öfver skacklorna aldrig han skena skall.
Som fårjkarlen Charon från jordens länder
För öfver de döde till Lethes stränder,
Se’n man stuckit en penning i deras mund,
Så Direktören i denna stund
Den odödlige skalden i handen tager
Och med sig till hedersbänken drager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
