Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 410
4.
Till Densamme*).
–-Min ömhet i vänskapen, min enthusiasm för
hvad jag ansett högst på jorden, har du liksom alla andra
menniskor, åt hvilka jag meddelat mig, mött med ett med
medlidande blandadt löje, hvilket af allt ondt, som mött mig
jag aldra minst kunnat fördraga. Eller åtminstone med köld?
Och svärmare och fantast och galning har jag alltid hetat,
äfven bland dem, som kallat sig för mina vänner. Derföreså
drog mitt hjerta sig bittida inom sig sjelf; och öfverfiödet af
denna trånande kärlek, som aldrig funnit och aldrig skall
finna något föremål, förbränner mig långsamt. Derföre, när
man log åt ömheten i mina uttryck, sväljde jag ned min
smärta öfver att ingen menniska skulle förstå mig, och mitt
språk blef bittert, och jag log åt hela verlden, emedan den
förut så bemött mig. Jag var dock stundom i början så
fortvitiad deröfver, att mina drömmar om vänskap och kärlek
på jorden blott vore drömmar, att jag mer än två års tid
geck hafvande med det beslutet att taga lifvet af mig sjelf.
För att öfvertyga mig om sjelfmords tillåtlighet, studerade
jag den tiden nästan intet annat än stoikernas lära, och Cato
var för mig nästan en afgud. Efter moget öfvervägande fann
jag det icke fullkomligt rätt; men den stund jag finner mig
allt för svag att bära lifvet, blir jag militär: det blef mitt
beslut, och jag vill åtminstone med ära förskaffa mig döden,
hvil-ken länge varit det ifrigaste målet för alla mina önskningar.
Och ser du? Om ej mitt fädernesland skulle vara i krig,
hvilket jag önskar, att det ej måtte komma på länge, då går
jag i en utländsk makts tjenst, den, hvars sak jag anser
rättvis; och det vore väl nog, om mitt mod icke skulle kunna
locka döden till mig. När jag låg sjuk i Upsala, trodde jag
mot slutet, att det sista steget icke var så långt borta, men
« *) Utan datering; sannolikt från år 1818.
Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
