Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag bedrog mig. Jag vet icke nu sjelf, hurudan jag då
var, — kroppens lidanden gjorde mig kanske något otålig;
men jag hoppas, att du aldrig hörde mig yttra fruktan för
döden.
En omständighet har förr qvarhållit mig mäktigt vid
lifvet. Det var den tanken, att jag som författare en gång
skulle kunna förskaffa mitt namn något anseende. Nu är
jag förnuftigare. Jag ser alltför väl, att det icke blir något
af dermed, och så mycket bekymmerslösare kan jag gå utur
lifvet.
Du kan vara öfvertygad, att efter all naturens vanliga
ordning jag går åt förr än du. Detta må nu lända dig till
tröst eller smärta, så är det åtminstone icke osannolikt.
Du har en stark konstitution, och hvad din själs
lidanden vidkommer, så bero de blott utaf kroppen. Är den
botad, så är du lika lugn och kall som förr. Jag
der-emot mår alltid bäst i anseende till själen, när jag är sjuk;
skulle det synas annorlunda, så kommer det deraf, att jag då
minst ar i stånd att masquera mig. Du tycks nu vara i
samma belägenhet, som jag alltid varit, sedan jag börjat
reflektera öfver mig sjelf. Men din olycka förgår, när du blir
frisk; min fortfar alltid. Jag hade icke velat lemna dig
denna bekännelse, om icke det bref af dig, som jag har i
mina händer, vore mig en garanti för att du, åtminstone för
momentet, är lika galen som jag.
Du kan häraf hemta en tröst — Solamen miscris socios
habuisse mal o rum. Äfven en lära. Den att högre värdera en
menniska, som, begåfvad med en känslofull själ, men utan
något egentligt föremål att älska, och fullkomligt utan
åter-kärlek, lifvets högsta vällust, likväl så der temligen vandrar
sin bana fram med lugn panna och manlig blick, än en
sten-klippa eller ett fä, som alldrig kände något behof af kärlek
och derföre alldrig någon smärta“. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
