- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
6

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kastade en förskande blick på mitt möblemang och
på stolarna, i den tro att det var något fel med dem,
ty om hos mig en stol inte står precis så, som den
gjorde dagen förut, känner jag mig inte riktigt
hemmastadd. Jag ser på fönstret — lika fåfängt! Jag
kände mig ej lättare till mods för det. Jag beslöt
rentav att ropa på Matrena och gav henne en faderlig
tillrättavisning för spindelväven och för hennes slarv
överhuvud. Men hon bara stirrade förundrad på
mig och gick sin väg utan att säga ett ord, så att
spindelväven fortfarande sitter välbehållen på samma
plats.

Slutligen fick jag först i morse klart för mig, var
skon klämde: alla hade ju slunkit undan från mig till
sina sommarnöjen! Ursäkta detta triviala uttryck, men
jag har ej kunnat finna något i den högre stilen. Allt,
som fanns i Petersburg, hade redan flyttat eller höll
på att flytta ut på landet. Varje hyggligt klädd karl,
som tog en åkare, förvandlades för mina ögon till en
hedervärd familjefar, som efter dagens jäktande och
bråk beger sig till familjens sköte på landet. Varje
person, som jag mötte, hade nu en särskild uppsyn,
som om han ville säga åt alla, som han träffade på
gatan: »Jag är här bara i förbifarten, ty om två
timmar far jag till landet.» Öppnas ett fönster, på vars
ruta små fingrar, vita som socker, nyss ha trummat,
och ur vilket ett näpet huvud tittar fram, då en söt
flicka ropar på en blomsterförsäljare, inbillar jag mig
genast, att dessa blommor icke köpas av en ren slump
för att med sin vårliga doft uppfriska den kvava
våningen i staden, utan just därför att alla under de närmaste
dagarna flytta ut på landet och taga blommorna
med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free