- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
8

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av respektabelt yttre, i hans droska. Men icke en enda
själ bjöd mig följa med. Man hade alldeles glömt
mig, och jag var för alla andra en totalt främmande
person.

Jag gick mycket länge, så att jag efter gamla
vanan hann glömma, var jag var, då jag plötsligt befann
mig vid tullbommen. Med ens blev jag glad till mods
och gick ut genom slagbommen bland besådda fält
och ängar. Jag kände ingen trötthet, utan befann mig
i en lätt stämning, som om en börda hade avlyftats från
min själ. Alla förbigående tittade så vänligt på mig,
som om de ville hälsa på mig. Alla sågo så glada
ut, och varenda en rökte. Jag var också så glad, som
jag aldrig tillförene hade känt mig. Det var; som om
jag plötsligt hade förflyttats till Italien — så starkt
överväldigades jag av lantluften, jag, den halvsjuke
stadsbon, som nästan kvävts inom stadens väggar.

Det ligger något outsägligt rörande i vår
petersburgska natur, när den vid vårens inbrott plötsligt
uppenbarar hela sin makt och alla de krafter, som
förlänats henne av himlen, och då hon kläder sig i
fjunig grönska och smyckar sig med brokiga
blommor. Ofrivilligt erinrar den mig om en sjuk, avtärd
flicka, på vilken man stundom ser medlidsamt,
stundom med öm medkänsla, men som man ibland
inte alls lägger märke till. Plötsligt förvandlas hon
dock oförmodat till ett underbart, obeskrivligt skönt
väsen, och betagen, häpen frågar man sig ovillkorligt
själv: Vilken kraft har förmått dessa sorgsna,
tankfulla ögon att glänsa med en sådan eld? Vad har
drivit upp blodet på dessa bleka, avtärda kinder? Vad
är det, som så lidelsefullt genomströmmar dessa veka
drag? Varför häver sig detta bröst så djupt? Vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free