Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Äntligen! Det var inte för tidigt att ni kom att
tänka på det.
— Ack, det föll mig rakt inte in, och det var så
trevligt ändå.
— Jo, jag heter Nastenka.
— Nastenka? Bara det?
— Ja, räcker det inte för er, omättlige?
— Jo, tvärtom, det är mycket, alldeles för mycket
för mig, Nastenka. Ni är en liten snäll flicka, och
redan från första stunden har ni för mig blivit
Nastenka.
— Nå, så börja då!
— Ja nu, Nastenka, ska ni få höra en mycket
löjlig historia.
Jag satte mig vid hennes sida, tog på mig en
pedantiskt allvarsam min och böljade tala, som om jag
läst från ett papper.
— Ni vet kanske inte, Nastenka, att det i
Petersburg finns rätt underliga smygvrår. På dessa ställen
är det, som om vi inte såge samma sol, som skiner
för alla andra människor i Petersburg, utan en annan,
ny sol, som tyckes enkom beställd för dessa skumma
vrår och lyser där med särskild glans på allt. I dessa
vrår, kära Nastenka, rör sig ett helt annat liv, helt
olikt det, som sjuder hos oss, ett sådant liv, som
kanske råder i det okända tusenåriga riket, men icke
bland oss i vår alltför allvarsamma tid. Och detta
liv är en blandning av något rent fantastiskt,
glödande ideellt och på samma gång, tyvärr, Nastenka,
något grumligt prosaiskt och vardagligt, att icke säga
otroligt lumpet.
— Fy, en sådan inledning! Vad får jag inte
höra nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
