- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
23

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vänta, ska ni få höra, Nastenka! Det tycks
mig, som jag aldrig skulle sluta upp att kalla er
Nastenka. Hör nu bara! I dessa vrår leva underliga
människor — det är just sådana där drömmare. En
drömmare är inte en vanlig människa, om jag måste
noga definiera ordet, utan ett slags väsen av neutralt
kön. Han håller mestadels till i någon otillgänglig
vrå, som om han till och med ville dölja sig för
dagsljuset, och när han en gång krupit in där, så växer
han ihop med sitt kyffe som en snigel med sitt skal
och liknar mycket det märkvärdiga djur, som kallas
sköldpadda, såtillvida att det på samma gång är både
varelse och bostad. Men varför älskar han så mycket
sina fyra väggar, som äro grönmålade, nedsvärtade,
dystra och olidligt inrökta, tror ni? När denne
löjlige herre får besök av någon av sina ytterst få
bekanta, som för resten glesna allt mer och mer, varför
mottager han honom med en så generad och förlägen
uppsyn, som om han nyss hade begått ett brott inom
sina fyra väggar, som om han hade fabricerat några
falska papper eller några poem, avsedda att skickas
till någon tidning i ett anonymt brev, vari han
meddelar, att den verklige författaren redan är död och
att en vän till honom anser som sin heliga plikt att
publicera hans verser? Säg mig, Nastenka, varför
samtalet är så svårt att få i gång, då de båda herrarna
skola språka? Varför höres aldrig något skratt eller
något kvickt ord från den plötsligt inträdande, häpne
vännens läppar, då han eljes tycker om både skratt
och lustiga repliker och samspråk om gröna skogar
och andra trevliga samtalsämnen? Slutligen, varför
blir denne vän, som sannolikt är en nyförvärvad
bekant — och han skall nog inte upprepa besöket —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free