- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
41

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Nastenkas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som flyttat in till huvudstaden. Eftersom han inte
prutade, släppte mormor in honom, men frågade mig
sedan: »Nå, Nastenka, är vår hyresgäst ung eller inte?»
Jag ville inte ljuga, och därför sade jag mormor, att
han inte var så värst ung, men inte heller gubbe.

»Nå ser han bra ut?» frågade mormor.

— Inte heller nu ville jag narras. — Ja, han ser
ganska bra ut, mormor. Men mormor sa’: »Ack, det
är väl Guds straffdom. Jag säger dig detta, mitt lilla
barnbarn, för att du inte ska förgapa dig i honom.
Jo, jag tackar! En ung hyresgäst, som till på köpet
ser bra ut! Annat var det då i den gamla goda
tiden!»

— Ja, mormor vurmade jämt för den gamla goda
tiden. Och yngre var hon verkligen på den tiden,
solen sken då varmare än nu, och grädden surnade
inte så fort då. Ja, det var den gamla goda tiden!
Jag satt och teg, men inom mig tänkte jag: Här
bringar mig mormor själv på underliga tankar genom att
fråga, om hyresgästen är ung och vacker. Men dessa
tankar behöll jag för mig själv, fortsatte att sticka
strumpor, räkna maskorna och glömde sedan bort
alltsammans.

— En gång kom hyresgästen in till oss och
frågade efter de nya tapeterna, som utlovats för hans rum.
Det ena ordet gav det andra, mormor blev pratsam
och skickade mig till sängkammaren att hämta
räknebrädet. Jag rusade genast upp och rodnade utan att
veta varför. I stället för att dra ut knappnålen, så
att hyresgästen inte skulle märka något, ryckte jag
till så häftigt, att mormors stol ruskade. Då jag
märkte, att hyresgästen begrep knepet, rodnade jag
ännu mer av blygsel, stannade som förstenad och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free