Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Nastenkas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälsa på oss. När vi ibland möttes — naturligtvis
alltid i trappan — hälsade han så tyst och
högtidligt, som om han inte alls ville tala, och när han redan
hunnit uppför trappan, stod jag ännu kvar på de nedre
trappstegen, röd i ansiktet som ett körsbär, därför att
allt mitt blod rusade upp i ansiktet, så fort jag mötte
honom.
— Nu är jag strax färdig med min historia. Jämnt
för ett år sedan, i maj, kom han in till oss och sade
åt mormor, att han nu hade uträttat alla sina ärenden
här och att han åter på ett år måste resa till Moskva.
Så fort jag fick höra det, bleknade jag och sjönk
vanmäktig ned på en stol. Mormor märkte ingenting,
och han gick, sedan han hade tagit avsked av oss.
— Vad skulle jag göra? Jag tänkte och tänkte,
brydde min hjärna och pinades, men slutligen var mitt
beslut fattat. Dagen därpå skulle han resa, och jag
beslöt att göra slag i saken samma kväll, sedan
mormor hade gått till sängs. Och så skedde. Jag
stoppade i ett knyte så mycket kläder och linne, som
behövdes, och med knytet i handen , gick jag, mer död
än levande, upp till honom i vindsrummet. Jag tror,
jag höll på en hel timme för att gå uppför trappan.
När jag öppnade dörren till hans rum, skrek han till,
då han fick syn på mig. Han trodde väl, det var ett
spöke, och rusade strax efter vatten, då han såg, att
jag knappt kunde stå på benen. Mitt hjärta klappade
hårt, det värkte i mitt huvud, och mitt förstånd var
som omtöcknat. När jag åter kom till besinning, lade
jag mitt knyte på hans säng, satte mig själv bredvid,
dolde ansiktet i händerna och brast i hejdlös gråt.
Han tycktes i början inte begripa något, stod blek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
