- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
47

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Nastenkas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför mig och såg så sorgset på mig, att mitt hjärta
ville brista.

»Hör på, Nastenka, började han, jag kan ingenting
göra. Jag är en fattig karl och har för närvarande
ingenting, inte ens en ordentlig plats. Hur skulle vi
kunna leva, om jag gifte mig med er!»

— Vi språkade länge, men slutligen blev jag
alldeles utom mig och sade, att jag inte längre kunde bo
kvar hos mormor, att jag skulle rymma från henne,
inte längre ville vara hopsydd med henne, och att jag
skulle resa med honom till Moskva, om han var villig
därtill, därför att jag inte kunde leva utan honom.
Blygsel, kärlek och stolthet — allt talade från mina
läppar, och jag var nära att svimma på sängen av
fruktan för avslag.

— Han satt några minuter tyst, därpå steg han
upp, gick fram till mig och tog mig i handen.

»Hör på, min goda, kära Nastenka», begynte han
med av tårar kvävd stämma. »Jag svär, att om jag
någonsin blir i stånd att gifta mig, är det ovillkorligen
ni, som skall bereda min lycka. Ja, jag försäkrar er,
att endast ni kan göra mig lycklig. Men hör nu på!
Jag reser till Moskva, där jag stannar ett år. Och där
hoppas jag kunna ordna mina affärer. Om er kärlek
inte har svalnat, när jag kommer tillbaka, bedyrar
jag, att vi skola bliva lyckliga tillsammans. Men nu
är det omöjligt. Jag är inte i stånd till det nu och
har inte rätt att lova någonting. Jag upprepar dock:
om det inte kan ske inom ett år, måste det ändå bliva
förr eller senare, naturligtvis under den förutsättning,
att ni inte föredrar någon annan framför mig, ty jag
varken kan eller törs binda er med ett bestämt ord nu.

— Ja, så sade han mig, och dagen därpå reste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free