Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Tredje natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde inte heller säga något av rörelse. Några
minuter förflöto.
— Ja, det är tydligt, att han inte kommer i dag, sade
hon slutligen och lyfte upp huvudet. — Det är för sent.
— Han kommer säkert i morgon, sade jag i en
mycket övertygande, fast ton.
— Ja visst, inföll hon och skrattade till, jag inser
nu själv, att han inte kan komma förr än i morgon.
Alltså träffas vi i morgon. Om det regnar, kommer
jag kanske inte. Men i övermorgon kommer jag
ovillkorligt, hur det än är fatt med mig. Ni måste
bestämt infinna er då. Jag måste träffa er och säga er allt.
Då vi togo avsked av varandra, räckte hon mig
handen och sade med blicken stadigt riktad på mig:
— Nu ska vi alltid vara tillsammans, inte sant?
O Nastenka! Nastenka! Om ni visste, huru ensam
jag nu känner mig!
När klockan slog tio, kunde jag inte stanna hemma,
utan klädde på mig och gick ut trots det ruskiga
vädret. Jag gick dit och satte mig på vår bänk.
Sedan gick jag till den tvärgata, där hon bodde, men
kände mig skamsen och vände om utan att kasta en
blick på fönsterna, fast jag stod blott ett par steg från
hennes hus. Jag kom hem igen i en förfärligt tryckt
stämning. Vilket rått väder och hur tråkigt! Om
väderleken varit bättre, skulle jag ha promenerat där
hela natten.
Men i morgon, i morgon! I morgon skall hon yppa
allt för mig.
Något brev var dock icke kommet i dag. Helt
naturligt för resten. De voro redan tillsammans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
