- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
67

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den fjärde natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försköt er, därför att man försmådde er kärlek, då hyste
jag medkänsla med er, då förstod jag, att det i mitt
hjärta fanns så mycket kärlek till er, Nastenka, så
mycket kärlek. Och det kändes mig så bittert, att jag
inte kunde hjälpa er i er kärlek. Mitt hjärta sargades,
och jag — jag kunde inte tiga. Jag måste tala,
Nastenka, jag måste tala.

— Ja, ja! Tala! Tala med mig så! sade Nastenka
med oförklarlig rörelse. — Det förefaller er kanske
underligt, att jag säger så åt er. Men tala! Efteråt
är det min tur. Då skall jag berätta allt för er.

— Det gör er ont om mig, Nastenka. Ni tycker
synd om mig, min kära vän. Men vad som förlorats,
är förlorat. Det som en gång är sagt, kan inte tagas
tillbaka. Eller hur? Nu vet ni alltså alltsammans.
Här ha vi alltså en utgångspunkt att hålla oss till.

—Hittills är allt gott och väl. Men hör nu vidare!
När ni satt och grät, tänkte jag för mig själv... låt
mig säga, vad jag tänkte! Jag tänkte, så otroligt det
än var... jag tänkte, att ni på ett eller annat sätt
hade tröttnat på att älska honom. Så tänkte jag både
i går och i förgår. Då skulle jag ovillkorligt ha lagat
så, Nastenka, att ni skulle komma att älska mig. Ni
hade ju redan sagt mig, Nastenka, att ni nästan var
kär i mig. Nå, än vidare? Ja, det är nästan allt,
som jag ville säga. Det återstår nu bara att säga,
huru det skulle ha gått, om ni verkligen blivit
förälskad i mig, ingenting annat än det. Min vän — ty
min vän skall ni alltid förbliva — jag är ju bara en
vanlig människa, en stackars obetydlig varelse... Men
det är inte fråga om det nu, ty jag talar inte om mig
själv nu — det är bara i förvirring, Nastenka. Jag
ville bara säga, att jag skulle älska er så högt, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free