Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
scen och bidade med otålighet dess avslutning. Efter
en liten stund lyfte kvinnan huvudet, och åter
upplystes hennes vackra ansikte av det skarpa lampskenet.
Ordynov ryckte till och tog ett steg framåt. Hon
hade redan fattat gubbens arm, och båda gingo tysta
ut ur kyrkan. Tårar trängde fram ur hennes
mörkblåa ögon, fransade med långa ögonhår, som skarpt
tecknade sig mot det mjölkvita ansiktet, och rullade
utför de likbleka kinderna. På hennes läppar spelade
ett svagt småleende, men hennes uppsyn bar spår av
någon barnslig förskräckelse eller hemlig förfäran. Hon
tryckte sig skyggt till den gamles sida, och det
märktes, hur hon darrade av sinnesrörelse.
Häpen och driven av någon omedvetet ljuvlig och
på samma gång trotsig känsla, följde Ordynov efter
dem ut genom kyrkans förhall. Gubben gav honom
en dyster och ovänlig blick; hon såg också på honom,
men utan nyfikenhet och förströdd, som om hennes
tankar hade varit långt borta. Ordynov fortfor att
följa efter dem, utan att han själv tänkte därpå. Det
hade nu blivit alldeles mörkt. Gubben och den unga
kvinnan gingo ut på en stor, bred gata, som var
smutsig, full av diverse verkstäder, mjölmagasin och
härbärgen. Den gick direkt ut till tullbommen och
fortsattes sedan av en smal, lång tvärgata med långa plank
på båda sidorna. Där skymtade den nedsvärtade
muren av en väldig fyrvånings hyreskasern, genom vars
mellangång man kunde komma ut på en annan, lika
stor och myllrande gata.
Dit gick det underliga paret. Plötsligt vände sig
gubben om och tittade otåligt på Ordynov. Den unge
mannen stannade som fastvuxen vid marken och
tycktes själv finna sitt beteende underligt. Än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
