- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
90

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såg gubben efter honom, som om han ville övertyga
sig om, att hans hotfulla blick hade gjort tillbörlig
verkan. Därpå gingo de båda in på gården genom
den smala porten. Ordynov vände om.

Han befann sig i en mycket obehaglig
sinnesstämning och förargade sig på sig själv, i det han
inbillade sig, att han förgäves spillt hela dagen, förgäves
tröttat ut sig och till råga på olyckan slutat med
en dumhet genom att förläna en alltför vanlig
händelse karaktären av ett romantiskt äventyr.

På morgonen hade han varit i misshumör för sitt
enstöringsliv, men det hade ju alltid legat i hans
instinkt att undvika allt, som kunde distrahera, uppröra
eller oroa honom i hans yttre — icke inre —
konstnärliga liv. Men nu tänkte han med sorg och saknad
på sin fridfulla vrå. Därpå greps han av ängslan och
oro för sin osäkra ställning och de förestående
flyttningsbekymren, men på samma gång förtretade det
honom, att en sådan bagatell kunde lägga så starkt
beslag på hans intresse.

Uttröttad och inte längre i stånd att tänka redigt,
vankade han hem till sin bostad sent på kvällen, men
med bestörtning märkte han, att han hade gått förbi
det hus, där han bodde. Häpen över sin tankspriddhet,
skakade han på huvudet och skyllde på trötthet. Han
gick uppför trappan och kom slutligen in i sitt
vindsrum. Där tände han ljus, och nästan med ens
framträdde bilden av den gråtande kvinnan för honom.
Så häftigt och starkt var detta intryck, så varmt
berördes hans hjärta av dessa milda, fina anletsdrag,
präglade av en upprörd stämning eller hemlig skräck
och begjutna med tårar av hänförelse eller barnslig
ångerfullhet, att det skymde för hans ögon, och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free