- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
91

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var, som om en eld genomströmmat honom från topp
till tå. Men denna syn räckte ej länge. Efter den
ögonblickliga hänförelsen följde först eftertanke, sedan
missmod och slutligen ett vanmäktigt raseri. Utan
att kläda av sig svepte han täcket omkring sig och
kastade sig på sin hårda bädd.

Han vaknade tämligen sent morgonen därpå i
ganska retlig och tryckt stämning, samlade sina krafter
och sökte nästan med våld rikta tankarna på de
praktiska göromålen. Han gick åter ut för att leta upp
bostad, men nu åt motsatt håll, och fann slutligen en
liten rumslägenhet hos en tysk vid namn Spiess, som
sammanbodde med sin dotter Tinchen. Denne
mottog handpengar i förskott och avlägsnade genast
hyresanslaget vid porten. Han rosade Ordynov för hans
kärlek till vetenskapen och lovade att nitiskt stå
honom bi. Ordynov förklarade, att han skulle flytta in
till kvällen.

Därpå gick han hem till sin gamla bostad, men
kom på andra tankar och styrde kosan åt annat håll.
Hans goda lynne återvände, och han måste i andanom
le åt sin egen nyfikenhet. Vägen tycktes honom nu
olidligt lång. Slutligen kom han fram till kyrkan, där
han hade varit kvällen förut. Där förrättades nu
gudstjänst. Han valde ut en plats, varifrån han kunde se
nästan alla kyrkobesökande. Men de, som han sökte,
voro icke där. Efter lång väntan gick han misslynt
ut. Han sökte med våld tvinga sina tankar in i en
annan riktning. Han tänkte på vardagliga saker; han
erinrade sig nu, att det var tid att äta middag, och
eftersom han faktiskt kände sig hungrig, gick han till
samma värdshus, där han hade spisat kvällen förut.
Länge strövade han sedan på måfå omkring på både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free