Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värdinnan
- Första delen
- II
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läppar. Ordynov förstod, att den olycklige hade fått ett
epileptiskt anfall. I förening med Katerina skyndade
han fram för att hjälpa honom.
III.
Hela natten förflöt i orolig spänning. Dagen
därpå gick Ordynov tidigt ut, trots sitt svaga
hälsotillstånd och febern, som ännu inte hade lämnat honom.
På gården mötte han åter gårdskarlen. Denna gång
lyfte tataren redan på avstånd på mössan och tittade
nyfiket på honom. Därpå tycktes han besinna sig
och tog sin kvast, men skelade i smyg på Ordynov,
som långsamt närmade sig.
— Har du inte hört något i natt? frågade
Ordynov.
— Jo, jag hörde.
— Vad är det för en karl?
— Du har ju själv hyrt av honom och ska väl
veta det. Det är inte min sak.
— Svara på min fråga, karl! skrek Ordynov i ett
utbrott av nervös retlighet.
— Vad angår det mig? Du rår för det. Du har
skrämt alla i huset. Under bor en likkistmakare. Han
är döv, men hörde ändå allt. Hans gumma är också
döv, men hörde ändå. Och på andra gården hördes
det också. Nu går jag till polisen.
— Jag skall själv gå dit, sade Ordynov och gick
till porten.
— Som du vill, du har själv hyrt... Men vänta,
herrn!
Ordynov såg sig om. Gårdskarlen lyfte
respektfullt åter på mössan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0119.html
