Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överlägsen i upplysning. Men jag tror på honom, han
är ingen charlatan. Själve Pusjkin erinrar om något
dylikt i en av sina dikter.
— Hm... Jag vill inte motsäga er. Ni sade ju,
att han inte bor ensam.
— Jag vet inte... Han har en dotter, tror jag.
— En dotter?
— Ja, eller kanske är det hans hustru. Jag vet
bara, att han sammanbor med en kvinna. Jag har
sett skymten av henne, men fäste mig inte vid henne.
— Hm... Underligt!
Den unge mannen försjönk i djup tankfullhet,
Jaroslav Ilitj åter i en angenämt kontemplativ
sinnesstämning, dels därför att han fått råka en gammal
vän, dels därför att han till sin egen stora belåtenhet
fått berätta en intressant historia. Han satt och
tittade oavvänt på Vasilij Michajlovitj och drog rökbloss.
Plötsligt rusade han upp med orolig uppsyn.
— En hel timme har gått, och jag glömmer mig
kvar här. Käre Vasilij Michajlovitj! Än en gång
tackar jag ödet, som fört oss tillhopa, men nu måste
jag bryta upp. Jag hoppas få hälsa på er i er lärda
bostad.
— Får jag ta fasta på detta angenäma löfte? Ni
gör mig mycket förbunden, outsägligt förbunden. Ni
kan inte tro, i vilken hänförd stämning ni försatt
mig.
De lämnade restauranten. Sergejev sprang emot
dem och anmälde skyndsamt för Jaroslav Ilitj, att
William Jemeljanovitj skulle komma åkande på visit.
Och i själva verket syntes på gatan ett par ystra,
ljusgula hästar, spända för en elegant, fyrhjulig
kalesch. Särskilt elegant var den lösspända sidohästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
