- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
150

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägrade att göra sin tjänst. Det värkte i hans huvud,
och han darrade i hela kroppen. Med medvetandet
återkom även minnet, och hans hjärta skälvde, när
han i andanom åter genomlevde den förflutna natten.
Hans hjärta slog så hårt och hans förnimmelser voro
ännu så färska, som om blott en minut hade förflutit,
sedan Katerina hade avlägsnat sig. Han kände, att
tårekällan ännu icke hade sinat ut, eller kanske var
det nya tårar, som följde i de gamlas spår. Och huru
sällsamt! Hans kval tycktes nästan ljuvliga, ehuru
han kände på sig, att han inte kunde härda ut längre.
Det fanns ögonblick, då han var färdig att hälsa
döden som en välkommen gäst. Hans åter vaknande
lidelse sjöd så häftigt, att hans liv, stegrat till
svindlande höjd, tycktes färdigt att störta in, förintas och
slockna för evigt.

I samma ögonblick, liksom till svar på hans hjärtas
längtansfulla frågor, ljöd Katerinas silverklara röst som
en himmelsk musik, välbekant för en människosjäl i
stunder av den största lycka. I hans närhet, nästan
över huvudgärden, begynte sången, i förstone sakta
och melankoliskt. Än höjdes den, än sjönk den och
dog krampaktigt hän, som om den ville söva till ro
de kval av kvävd, förhemligad längtan, som rasade i
hennes hjärta; än åter utgöt den sig i näktergalstoner,
dallrade och glödde av en obetvinglig lidelse och
drunknade i ett hav av mäktiga, hänförda och
lycksaliga tonvågor.

Ordynov urskilde också orden. De voro enkla,
innerliga och burna av en lugn, ren och klar känsla.
Men han glömde dem, han hörde endast på melodien.
Genom den enkla, naiva folkvisans text framskymtade
för honom andra ord, klingande av samma längtan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free