Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - De vita - Brutus-andan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för högt. Pojkarna svarade genast med en salva
på sin sida av dörren, och därmed var leken i gång här.
Emellertid synas de röda ha sprungit ned efter
förstärkning, ty skjutningen var ännu ganska svag.
»Då såg vi», berättade ynglingen, »några skuggor
genom det matta glaset i en av paraddörrarna. Ska
jag skjuta? frågade jag, men kompanichefen tyckte
det var bäst att se efter, vem det var; för det kunde
ju vara fredligt folk, som gick uppför trappan. Han
gick fram till dörren och slog ut en ruta med
gevärskolven. I samma ögonblick föll han omkull. Vi
trodde först, att han kastat sig ned, med så sågo vi,
att han blödde i huvudet och låg alldeles stilla. Och
med detsamma började de röda skjuta in i rummen
allt vad de orkade och vi brände på så mycket vi
rådde. Det blev strax så mycket rök och kalkdamm,
att man inte såg hela bösspipan, och det var vår lycka.
För de röda visste tydligen inte att vi lågo på golvet,
utan sköt hela tiden för högt. En hel timme höll
vi på, utan att en enda av oss blev sårad.
Småpojkarna skickade vi in i de inre rummen, där de fick
ligga och trycka. För vi kunde inte komma åt att
skjuta mer än några stycken åt gången, och vi behövde
flera gevär var, för piporna blevo snart så heta, att vi
inte kunde hålla dem. Till sist ropade de röda åt oss,
att vi skulle ge oss, för nu hade de tagit upp kulsprutor
och dessutom kört fram en kanon på gatan och tänkte
slå omkull hela huset, om vi inte gav oss. Då tyckte
vi att det inte var lönt hålla på längre, men vi frågade
i alla fall, om de skulle ta oss till fånga eller skjuta oss
genast. Det visste de inte riktigt och började
parlamentera med varandra alldeles förskräckligt, men till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
