Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - De vita - Brutus-andan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sist blev det ändå besked, att vi skulle få leva
tillsvidare. Inte för vi trodde så värst mycket på det, men
så beslöt vi några stycken att försöka. De släppte
ut oss en och en och tog genast av oss allt som vi hade
i fickorna, men döda oss gjorde de inte, så vi ropade
åt de andra, att de skulle komma ut. När vi voro
samlade alla 49 och vår anförare, som var nästan död,
marscherade de i väg med oss. Vi måste hela tiden
gå med händerna i luften, och så fort någon inte
sträckte riktigt på armarna fick han sig ett slag med
en bajonett över fingrarna. Svor gjorde de
förskräckligt och lovade, att vi skulle bli skjutna varenda en.
Värst var deras kvinnor, som rusade efter oss och
spottade på oss och voro fula i mun, alldeles hemskt. —
Sen förde de oss till Smolna; där kom en gammal gubbe
med stort skägg och började predika för oss, minst en
timme, och så bra, så man kunde ha blivit omvänd,
om han inte hela tiden hade stått och slagit
bösskolven i golvet och sett så urkomisk ut. Sen kom det
några domare och började förhöra oss, och ordföranden,
en halt ryss, som talade ganska dåligt, var förfärligt
grov hela tiden och slutade helt tvärt förhandlingarna
med att skrika: Bort! Skjutas allesammans!
Sen förde de oss till polishäktet på Sörnäs och
stängde in oss, för vi skulle inte skjutas förrän
morgonen därpå, sade de. Där fick vi sitta hela natten,
nästan utan mat. På morgonen kom det folk utanför
och ropade, att nu skulle de börja skjutningen, men
det ville inte riktigt komma i gång, för de sprang hit
och dit och ropade och pratade om »de utklädda
slaktarna» — det var tyskarna det, som höll på att tränga
in i staden. Rätt som det var kom där en in och skrek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
