- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
73

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - De vita - En finsk militär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vagnar finnas där nere i det Röda landet. I dessa
tider komma människor lätt varandra nära på resor
— inte bara lekamligen. Den långsamma, ovissa
färden, de långa timmarna i halvmörkret, då hela kupén
bara får sin belysning från ett flämtande stearinljus,
hela det improviserade och tillfälliga gör att man
känner sig som kamrater i ett äventyr. Därtill
kommer, att inga obehöriga resa på tågen. Var och en vet
att varje medpassagerare tillhör de vita och kan
bemötas öppet och med förtroende. Därför är det
intressant och givande att resa på tåg i det vita Finland.

Kavalleristen steg på någonstans långt norrut och
slog sig ned bredvid mig sedan han först placerat ett
gevär och en späckad patronrem i nätet. Den långa
ryska kavallerisabeln ställde han upp mellan sina knän
och jämkade pistolhölstret till rätta, sköt den lustiga,
med fyra mörkblå uppslag försedda runda
vadmalskalotten i nacken och gjorde det bekvämt för sig. Så
fick han fram en cigarrett, tände den och lutade sig
makligt mot ryggstödet, i det han käckt stack sitt
smala, bakom solbrännan bleka pojkansiktet i vädret.
Med sina sporrklingande hälar trampade han lätt
takten till en melodi, som han oavlåtligt gnolade. Den
lät som Yankee Doodle i moll. Han vilade sig och njöt.

Jag kunde inte låta bli att snegla på min granne.
Han var en överklasspojke på knappt tjugo år,
spädlemmad, med riktiga skolpojkshänder, som efter
tydliga försök till skurning likväl visade spår av frontlivet:
svarta, spräckta naglar och ingrodd smuts i alla rynkor.
Han såg trött ut. Inte den där tillfälliga tröttheten
efter en examensperiod eller en rad glada dagar, utan
en grundlig uttömning av alla krafter, både fysiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free