- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
102

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatis personae - Främmande krigsfolk - Svenskarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102
i livet de drag, som skulle utmärka Olof Palme i fort-
sättningen. Här jag träffade honom vid fronten,
inom skotthåll för fiendens kanoner oeli inom hörhåll
för hans kulsprutor — de arbetade som borrmaskiner
eller smattrande motorer bortom höjderna — kände jag
strax igen honom, strålande av beslutsamhet, glad som
ett barn över, att han satt sin vilja igenom och full-
följt sin föresats. De ställde upp framför järnvägs-
vagnarna i den klara, frostkalla marsmorgonen. Där
lågo buntar av gevär, spadar och annan materiel i en
hög och väntade på att bli bortburna. En officer
ropade åt en troppchef att låta föra bort dem. Den
förste som skyndade fram var Palme, morgonfrisk och
solbränd och prydd med hela sin präktiga utrustning
av nya patronbälten, kartfodral, kamera och sidogevär.
Den sista hälsning vi bytte, gav han med en munter
nick, där han kom knogande i snön med famnen full
av gevär — en ivrig och villig arbetare.
Jag såg honom aldrig gå i striden, men j ag föreställde
mig, att hans ansikte då liade samma uttryck kvar.
Han visste, att ingen kunde ta hans ansvar från honom,
och att hans egen insats måste göras till det yttersta,
hur än de andras gjordes. Och i det medvetandet
hade han en ständig glädjekälla, ty han visste av prö-
vad erfarenhet, att han kunde vad han ville. Han
hade den renaste och vackraste vilja, som någonsin
höjt ett gevär. Hur tragiskt, att den gesten skulle
bli det yttersta uttrycket för den viljan!
Sådan som Olof Palme var kanske ingen i brigaden,
ehuru många kommo honom nära i villig självupp-
offring och de flesta voro hans jämlikar i mod. Offi-
cerarna voro med få undantag duktiga och energiska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free