Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Sagotiden - Män mot vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI9
var den ende på vita sidan som stupade. Nere på
viken avancerade bönderna lugnt och sävligt, trots
det ryssar och röda från husen på andra sidan sköto
allt vad de förmådde ur åtskilliga kulsprutor. Det
var som om de skjutit med lösa skott. Bönderna
kommo fram — och ryssarna kapitulerade. När
vintermorgonen grydde, var Vasa vitt och nästan fred-
ligt. Endast här och där hade små grupper av skydds-
kårister ännu arbete med eftersläckningen. De vita
kvinnorna, som suttit och darrat för sina kära under
det förfärliga skjutandet, fingo dem åter, en smula
utvakade och trötta, men i stället fulla av stolthet och
försedda med så mycket förstklassiga ryska vapen som
de anständigtvis och bekvämligen kunde bära. Och
vapen — det var i dessa dagar segrarnes mest påtagliga
och hetast åtrådda lön.
Hårdare, men inte mindre sagoaktig var kampen om
Uleåborg. Också här var det små flockar av män
utan annan hjälp än sig själva, utan andra vapen
och förråd än dem de buro i sina händer, utan militär
skolning och nästan utan militärt befäl, som gåvo sig i
kast med uppgiften att angripa en mångdubbelt star-
kare, militärisk fiende i hans egna av vapen och förråd
uppfyllda kvarter. Jag reste en gång förbi staden i
sällskap med en, som varit med. Han berättade och
pekade ut genom vagnsfönstret allt efter som tåget
passerade de punkter som spelat en roll i den under-
liga historien. Den kan jag inte återge, ty jag minns
den inte i alla detaljer. Så mycket kommer jag ihåg,
att hela angreppsstyrkan reste upp på ett tåg, som man
kapat från de röda, och att den höll på att bli spräng
i luften av en vit friskara, som låg och lurade på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
