- Project Runeberg -  Vita och röda : en bok om sista finska kriget /
120

(1918) [MARC] Author: Ernst Klein - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Sagotiden - Män mot vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120
rysk trupptransport, som samma natt väntades norrut.
Vän och fiende begagnade sålunda ömsevis samma
banlinje! — På ringa avstånd från staden stannade de
och stego ur tåget samt marscherade på olika vägar
till utgångspunkterna för angreppet. På överens-
komna ställen — bakgårdar i utkanterna av staden
eller backar i omgivningen, mötte utskickade från sta-
den, som kommo med närmare uppgifter om fiendens
ställning och de lämpliga angreppspunkterna. Ett
par kanoner hade de vita fört med sig. Dem ställde
de upp helt sonika så nära släden som möjligt. När
första skottet dånade, gingo de överallt till angrepp,
understödda av stadens egen skyddskår. Den djupa,
fredliga tystnaden som råder en vinternatt i en små-
stad vid Bottniska viken — ingen stad kan vara mör-
kare och tystare •—- bröts plötsligt av ursinnigt strids-
larm, och lågorna från brinnande hus slogo mot him-
len.
En ung student, som var med här, beskrev den stun-
den som den hemskaste han upplevat. Han stod ute
på stranden av det frusna havet, ensam på sin post.
På ringa avstånd dånade, brakade, prasslade och tjöt
striden och eldskenet färgade de tunga snömolnen.
Det var som om hela Finland förvandlats till ett ko-
kande helvete, vid vars gräns endast en öken av vit
is och svart vatten fanns att fly till. I den stunden,
sade studenten, bet jag ihop tänderna och bemannade
mig för att inte duka under för skräcken och fly från
allt, besiuningslöst, ut på det frasna havet! —
Men han flydde inte. Och de, som angrepo och
fingo kämpa bland brinnande hus, gata efter gata, mot
en fiende som denna gång inte bestod av beskedliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 22 11:45:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitaroda/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free