Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Järnets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
lokaler var det livligare än någonsin. En stor karta
över Finland hade kommit upp på väggen, och fronten,
som markerades av ett svart, med nålar fästat snöre,
begrundades från middagen till sena kvällen av disku-
terande herrar. När då och då en herre från någon
av staberna visade sig (Vasa hade för sin del en distrikts-
stab, ledd av en ung järnkramhandlare, dessutom
fanns där generalstabens topografiska avdelning under
svensken major Antoni, en ingenjörstab o. s. v.), blev
där strax lektion vid kartan.
Ännu hände just ingenting, men man väntade något.
Vad? En större röd offensiv? Eller — äntligen —
den vita anfallsvågen? Ingen visste bestämt. Båda
delarna voro möjliga.
Häftiga strider utvecklade sig i väster, norr om
Björneborg och vid Ikalis. Än var det de vita, än de
röda som angrepo. Skulle det gälla Raumo och
Björneborg? Sedan stillnade det plötsligt där. I
stället brakade det åter loss vid det alltid oroliga
Filppula, den sydligaste vita stationen på stambanan.
Utmed banan och. på ömse sidor satte de röda in
energiska angrepp. Särskilt hårt gick det till väster
om banan vid Manninens by.
Måhända hade ingen gång tidigare de vitas över-
lägsenhet i moraliskt hänseende framträtt tydligare
än i denna lilla aktion.
En handfull finnar trotsade här under en vecka med
sina gevär och två kulpsrutor de rödas alla försök att
bryta igenom. Platsen var särdeles väl vald för
försvar: en liten udde i övre ändan av en sjö, som den
helt och hållet behärskade. Det var över och omkring
denna sjö, den röda anfallsstöten skulle föras fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
