Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Järnets tid - Den stora offensiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Udden höll stånd. Kulsprutorna beströko liela snö-
ytan. De röda drogo sig tillbaka och hämtade kano-
ner. På udden stodo några gårdar. De blevo strax
skjutna i brand. Utrymmet var inte större, än att
gnistorna och hettan från eldsvådan svedde dem,
som lågo i de hastigt utförda skyttevärnen nere vid
stranden. Granaterna slogo ned över hela området
och vållade svåra förluster. Den lilla truppen grävde
sig envist allt längre ned i den frusna och steniga mar-
ken, tills den låg i djupa skyttegravar. Efter ett långt
och energiskt bombardemang stormade de röda på
nytt, nu nattetid. På morgonen var isen svartfläckig
av deras stupade. Elera kanoner, flera granater och
shrapneller. De vita i skyttegravarna kunde varken
få mat eller sömn. Men de höllo ut längre än de röda.
De behöllo sin ställning, tills order kom, att den skulle
överges. Den ordern pekade framåt.
DEN STORA OFFENSIVEN.
Under det fronten tog emot alla påfrestningar, ska-
pades, såsom tidigare nämnts, under de från Tyskland
hemkomna jägarnas befäl en ny armé — offensiv-
armén.
Någon finsk tröghet fanns icke i Mannerheims sätt
att leda de vita. Hären var ännu icke på långt när
färdig, när han satte in den i ett stort angrepp. Den
gamla andan från sagotiden (den, som de svenska
officerarna inte kunde förstå, när de mötte den hos
Nystads skyddskår på Åland!) levde ännu. Djärv-
heten, bluffen, om man så vill, spelade alltjämt en
stor roll i den vita krigföringen. Knappt hade värn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
